Smakprov ur boken - del av kapitel 1

Hur blev vi vandrarhemsägare?
Året var 1995 när jag och min sambo förverkligade vår dröm och flyttade från vårt trygga liv i Vaxholm med jobb på bank och som frisör, två små barn på ett och tre år, och ett nyrenoverat, pittoreskt radhus, till ett vandrarhem strax norr om Sälen i norra Dalarna.
Men innan vi hittade vårt ställe blev det många mil i bilen på olika visningar av fastigheter som vi kunde driva som vandrarhem. Det var ofta fastigheter som inte var vandrarhem än, men som man kunde köpa till ett hyfsat bra pris och göra om till ett vandrarhem. Vi höll oss i området från södra Dalarna och norrut, då sambon hade släkt i Dalarna och priserna var rätt för vår plånbok. Att köpa en fastighet närmare Stockholm hade vi inte råd med. Räntorna låg dessutom under denna tid på runt 12- 13 procent.

Under ett års tid var vi ute på visningar under helger och sommarveckor. Så en dag, dök det upp en annons i en tidning om ett vandrarhem i Sälen som hette Horrmundsgården. Ett mycket vackert hus, nyrenoverat och till ett hyfsat pris tyckte vi. Vi åkte upp till Sälen i augusti 1995 för att titta på huset och vi fastnade direkt för gården. Ett gult vackert hus med en del som var putsad sten på en timmerstomme, och en del som var utbyggd i trä.
 
Två plan plus källare och vind på totalt 450 kvadratmeter. I markplan låg själva vandrarhemmet med 8 gästrum med 2-4 bäddar i varje rum. I ena delen av huset låg duschrummet med bastun. Flera toaletter låg på en rad i korridoren, och efter den kom man fram till det vackra dalablå köket. Därefter ett litet mysigt inrett matrum, och till sist sällskapsrummet med Tv:n. Från det dalablå köket fanns en utgång till en veranda. Det fanns också en dörr in till rummet som fungerade som reception och där det också fanns en trappa ner till källaren. Det här rummet gjorde vi senare ordning ett kök i så att vi kunde laga frukost och mat till gästerna.
För att nå övre plan som innehöll vår lägenhet gick man in i en separat dörr på ena sidan av huset. En liten hall mötte oss, med en dörr ut till korridoren i vandrarhemmet. En trappa ledde också upp från hallen till övervåningen på huset som var vår lägenhet. Lägenheten hade tre rejäla sovrum, ett stort kök och ett stort vardagsrum med öppen spis. Vinden var helt oinredd, men en del av den användes som förråd.
Huset hade också ett källarplan. Här fanns det flera rum. Ett rum där det tidigare funnits en bastu som nu var borta. Men en dusch fanns kvar, och tur var det, för det var vår dusch. Lägenheten på övre plan hade en toalett men ingen dusch. Så för att duscha gick vi ner till källaren, genom en lucka i hallgolvet som vi öppnade för att klättra ner för en trappa. Lite speciellt, men så var det. Källaren innehöll också tvättstuga, pannrum och lite förrådsutrymmen.

Gården var från början en lanthandel och bensinmack och byggdes på 1920 talet av Erik Källström som tidigare hade arbetat på Horrmunds Liebruk ett par hundra meter från gården. Då på 20-talet byggdes också järnvägsspåren bara ett stenkast från gården. Ca 300 meter från gården låg Horrmunds stationshus och tågstation där tåget stannade på sin väg upp mot Särna.
Under andra världskriget fungerade gården som telegrafstation för alla militärer som befann sig i skogarna runt gården. Det var nämligen inte så långt till norska gränsen så militären hade sina bunkrar en bit från gården. Till gården kom de för att hämta och skicka brev samt ringa hem. Det ska också ha funnits ett café på gården på den tiden.
Forts följer :-)

Smakprov ur boken - inledningen

Denna bok är en blandning av berättelsen av hur det gick för oss att driva vandrarhemmet och konkreta tips och råd till dig som vill starta eller driver ett vandrarhem, pensionat eller Bed & Breakfast. Oavsett om du har eller drömmer om en stor verksamhet eller bara att hyra ut några rum så hoppas jag att du ska hitta något i boken som du kan ha nytta av. Boken är också min hyllning till världens bästa jobb – att jobba med människor, turism och upplevelser.

Du får också möta några andra vandrarhemsägare som berättar sin historia. Följ med i några spännande historier och vackra miljöer om livet som vandrarhemsägare.
Själva startade vi helt utan erfarenhet eller någon bok som kunde beskriva hur det var att driva vandrarhem och vad som kunde vara bra att tänka på. Så här i efterhand tror jag det var meningen, för hade jag vetat vad som väntat oss hade du inte suttit med denna bok i din hand.
Jag hoppas att jag kan inspirera dig till att förverkliga din dröm eller om du redan driver ett eget vandrarhem idag så kanske du kan få idéer och tips som du kan ha nytta av för din verksamhet!
En fråga som jag ofta fick när vi drev vandrarhemmet var om det verkligen var lönsamt och om man kunde leva på det eller till och med blir rik på det?
Om du förknippar rik med ordet pengar så blir man inte rik av att driva ett litet pensionat eller vandrarhem. Det blev inte vi i alla fall. Jag blev däremot rik på möten med människor, av beröm för mitt nybakade bröd eller ett härligt nöjt leende från en gäst som just har ätit vår frukostbuffé. Eller ett trevligt tackkort i brevlådan från en nöjd Vasaloppsåkare. Det berikade mitt liv att möta glada människor som ville komma till oss och koppla av, umgås och må bra. Det är något som jag har med mig resten av livet. Det var också en fantastisk känsla att få bestämma själv över sitt eget ställe. Vi skapade något som vi själva ville ha det och det var upp till oss hur det gick. Det är naturligtvis en enorm utmaning att driva eget, men också en enorm glädje över att få vara den som tar besluten och göra det precis så som man själv vill.
Under åren som vi drev vandrarhemmet tänkte jag många gånger att en dag, en dag ska jag skriva en bok om det här.

Drömmen gick i uppfyllelse
Kanske var det läsk och godisbussen som kom en gång i veckan på landet under tidigt 70-tal som sådde ett frö i mig. Den stod för det genuina, nära, lilla och överraskande. Längs minibussens långsida öppnades en värld av godsaker. Varje tisdag under sommarlovet kom den åkandes längs vår slingrande, ensliga skogsväg fram till torpet som låg vid en åker och intill en insjö i det vackraste sommarlandskapet Sörmland. Här fanns helt plötsligt pommac, fruktsoda, chokladkakor, frukt, Ako-kolor med mintsmak och mycket annat gott.
Och kanske var det också de besök på olika vandrarhem med familjen som fick fröet att börja gro. Vi hyrde ofta hus i Skåne eller på Västkusten någon vecka varje sommar när jag var liten. På dit och hemvägen stannade vi alltid och övernattade vid något vandrarhem längs vägen. Jag minns att jag alltid var lika förväntansfull inför ankomsten till ett nytt vandrarhem. Hur skulle det se ut? Hur skulle rummet se ut? Låg det inne i staden eller ute på landet? Vad kunde man göra där? Vilka andra bodde där? Fanns det kanske några andra barn som jag kunde leka med? Ja, det var med stor förväntan jag satt i vår ljusblåa lilla Wolksvagenbubbla och betraktade 70-talets landskap utanför bilfönstret på väg för att upptäcka ett nytt vandrarhem.
 
Jag minns också ett besök på ett vandrarhem i Strömstad och hur pittoreskt jag tyckte att det verkade att vara vandrarhemsvärd. Det var en familj som drev vandrarhemmet. Mamman satt i receptionen och checkade in oss. Barnen och pappan satt i trädgården och fikade, och när mamman var klar gick hon också ut i trädgården till familjen. På ett klädstreck i trädgården hängde nytvättade lakan på tork, och de fladdrade vackert i vinden. Jag tog in detta ögonblick i mitt sinne, och kände med hela kroppen hur jag ville ha det som dem. Så avslappnat och mysigt det verkade vara att driva ett vandrarhem.
Min sambo hade också en dröm om att driva något eget, gärna ett vandrarhem eller pensionat där man kunde kombinera verksamhet och boende i ett. Så när vi båda kände att det var dags att förverkliga vår dröm började jakten på att uppfylla den.



Forts följer....

Höhällets lantliga rum

På Höhällets lantliga rum bor du med Bed and Breakfast i vackra rum inredda i gammaldags lantstil. Gamla antika saker samsas med nytt. Höhället är en hästgård som ligger mitt i naturen 4 km ifrån Värnamo centrum. Omgivningen inbjuder till härliga strövområden med möjlighet till både bär och svamp plockning allt efter som årstiderna växlar.

Maria och Mathias köpte huset för 4 år sedan och kände att det var stort och att de ville göra något mer av det. Det var då de på allvar började fundera över att starta B&B.

 

Hur har vägen varit från att drömma till att förverkliga drömmen, hur gjorde ni? 
Huset är ett två familjshus och från början hade vi en hyresgäst. När hon flyttade för ett och ett halvt år sedan kände vi att det var dags att pröva att köra B&B. Vi började med att prata med turistbyrån och när de tyckte att det fanns underlag, började vi köpa in saker vi tyckte om från loppisar och auktioner. I samband med att vi öppnade startade Värnamo turism ett projekt tillsammans med andra inom turismverksamhet i kommunen. Något som inspirerat och lett till nya ideer.

 

Varför blev det just det här stället? 
Vi tycker att det är en underbar och avkopplande miljö, samtidigt som det är nära till stan.

 

Hur har det varit den första tiden? 
Det har gått snabbare än vi trott och det har varit svårt att hänga med eftersom vi jobbar bägge två.

 

Vad är det roligaste med ett eget pensionat/B&B? 
Alla möten med olika människor.

 

Och det svåraste? 
Att bo i samma hus har både för och nackdelar.

 

Vad har ni för framtidvision med ert B&B?
Drömmen är att en av oss ska kunna leva på det.

Kan ni ge några råd till de som drömmer om ett eget Bed & Breakfast, pensionat eller vandrarhem?Det enda man ångrar är om man inte försökt! Det är bättre att pröva än att inte ha försökt.

Läs mer om Höhällets lantliga rum här>>
  
Foto
 
 
 
 
 
 

Åmotshage vävhus och Bed & Breakfast

 
 
Ursula driver Åmotshage vävhus och Bed & Breakfast i Reftele. Hon jobbade tidigare som rektor men fick möjlighet att ta ut tjänstepension när hon fyllde 61 år. Hon kände ett stort behov av att göra någonting annat. Hon har tillsammans med sin man Bosse en liten gård på 5 hektar, lite får, höns, 3 bostadshus och ladugård.Ett hus bor de själva i, det lilla 1700-tals torpet är deras B&B och det tredje huset är det fina vävhuset med viss möjlighet att bereda plats för några personer för övernattning. Idén att driva B&B kom när de bestämde sig för att inte hyra ut något av husen mer permanent.

Hur kom ni igång med verksamheten?
- Jag hittade boken Drömmen om Bed & Breakfast, vandrarhem och pensionat på nätet, köpte och läste med stor behållning samt fick mycket stöd av vår turismstrateg, en ung kille med drömmar (härligt i kommunal verksamhet)! Gick på second hand, handlade, målade etc.
 
Vem blev den första gästen?
- På våren 2012 kom den första gästen genom kommunens hemsida om turism. En dansk kille som skulle till den närbelägna motorbanan.Sen har det fortsatt med trevliga gäster, sporadiskt visserligen men det känns helt ok den första sommaren som dessutom inte var särskilt turistvänlig.

Vad är det roligaste med att driva ett eget Bed & Breakfast?
- Det roligast är att möta nya människor och kunna göra det trivsamt för dom.

Och det svåraste?
- Det vet jag inte, det får man väl ta itu med när det kommer.

Hur ser era planer ut framåt?
- Fortsätta där jag började, komplettera med lite erbjudanden om att beställa hemlagad mat (älg, lamm, egna grönsaker) på kvällen vid ankomsten, guidade turer på Draven (fågelområde) om någon önskar och lite annat.

Har du några råd till den som drömmer om att starta ett Bed & Breakfast?
- Att inte bli lurad av folk som vill boka och sedan skicka check med överskjutande summa pengar som man ska ta ut, blev själv misstänksam och klarade mig men det var på håret!!

Läs mer om Åmotshage vävhus och Bed & Breakfast här>>
 
 
 
 

RSS 2.0