Smakprov ur boken - del av kapitel 1

Hur blev vi vandrarhemsägare?
Året var 1995 när jag och min sambo förverkligade vår dröm och flyttade från vårt trygga liv i Vaxholm med jobb på bank och som frisör, två små barn på ett och tre år, och ett nyrenoverat, pittoreskt radhus, till ett vandrarhem strax norr om Sälen i norra Dalarna.
Men innan vi hittade vårt ställe blev det många mil i bilen på olika visningar av fastigheter som vi kunde driva som vandrarhem. Det var ofta fastigheter som inte var vandrarhem än, men som man kunde köpa till ett hyfsat bra pris och göra om till ett vandrarhem. Vi höll oss i området från södra Dalarna och norrut, då sambon hade släkt i Dalarna och priserna var rätt för vår plånbok. Att köpa en fastighet närmare Stockholm hade vi inte råd med. Räntorna låg dessutom under denna tid på runt 12- 13 procent.

Under ett års tid var vi ute på visningar under helger och sommarveckor. Så en dag, dök det upp en annons i en tidning om ett vandrarhem i Sälen som hette Horrmundsgården. Ett mycket vackert hus, nyrenoverat och till ett hyfsat pris tyckte vi. Vi åkte upp till Sälen i augusti 1995 för att titta på huset och vi fastnade direkt för gården. Ett gult vackert hus med en del som var putsad sten på en timmerstomme, och en del som var utbyggd i trä.
 
Två plan plus källare och vind på totalt 450 kvadratmeter. I markplan låg själva vandrarhemmet med 8 gästrum med 2-4 bäddar i varje rum. I ena delen av huset låg duschrummet med bastun. Flera toaletter låg på en rad i korridoren, och efter den kom man fram till det vackra dalablå köket. Därefter ett litet mysigt inrett matrum, och till sist sällskapsrummet med Tv:n. Från det dalablå köket fanns en utgång till en veranda. Det fanns också en dörr in till rummet som fungerade som reception och där det också fanns en trappa ner till källaren. Det här rummet gjorde vi senare ordning ett kök i så att vi kunde laga frukost och mat till gästerna.
För att nå övre plan som innehöll vår lägenhet gick man in i en separat dörr på ena sidan av huset. En liten hall mötte oss, med en dörr ut till korridoren i vandrarhemmet. En trappa ledde också upp från hallen till övervåningen på huset som var vår lägenhet. Lägenheten hade tre rejäla sovrum, ett stort kök och ett stort vardagsrum med öppen spis. Vinden var helt oinredd, men en del av den användes som förråd.
Huset hade också ett källarplan. Här fanns det flera rum. Ett rum där det tidigare funnits en bastu som nu var borta. Men en dusch fanns kvar, och tur var det, för det var vår dusch. Lägenheten på övre plan hade en toalett men ingen dusch. Så för att duscha gick vi ner till källaren, genom en lucka i hallgolvet som vi öppnade för att klättra ner för en trappa. Lite speciellt, men så var det. Källaren innehöll också tvättstuga, pannrum och lite förrådsutrymmen.

Gården var från början en lanthandel och bensinmack och byggdes på 1920 talet av Erik Källström som tidigare hade arbetat på Horrmunds Liebruk ett par hundra meter från gården. Då på 20-talet byggdes också järnvägsspåren bara ett stenkast från gården. Ca 300 meter från gården låg Horrmunds stationshus och tågstation där tåget stannade på sin väg upp mot Särna.
Under andra världskriget fungerade gården som telegrafstation för alla militärer som befann sig i skogarna runt gården. Det var nämligen inte så långt till norska gränsen så militären hade sina bunkrar en bit från gården. Till gården kom de för att hämta och skicka brev samt ringa hem. Det ska också ha funnits ett café på gården på den tiden.
Forts följer :-)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0